En dag i vildmarken med Sony A7R V och 400–800mm G – test av ett monstertele

Magnus Borg
15 apr.
2 min läsning

Uppdaterat: 7 nov.

I helgen tog jag en tur till Björsjöås vildmark, en typ av plats jag gärna återvänder till när jag vill komma nära naturen – både bokstavligt och bildligt. Med sina djupa skogar, öppna mossar, vacker liten sjö och rullstolsanpassade stigar är det ett paradis för landskaps- och naturfotografi.

Den här gången hade jag med mig Sony A7R V, fullproppad med megapixlar och smart AI-autofokus. Men det stora testet var objektivet jag monterat på kamerahuset: Sony FE 400-800mm f/6.3–8 G OSS, ett nyutsläppt supertelezoomobjektiv som väger in på drygt 2,5 kilo. Det här är inte ett objektiv man spontant slänger ner i väskan – det kräver sin fotograf. Men oj, vilken glugg!

Första intrycket – tungt, stabilt och galet långt

Det första man märker är såklart vikten. Men när man sätter det på ett rejält stativ med ett gimblehead i mitt egendesignade stativfäste så börjar magin hända. Autofokusen är snabb och följsam, även på långa brännvidder. Jag lyckades fånga simmande gäss utom synhåll ca 250 meter bort i perfekt fokus. Den optiska bildstabiliseringen gjorde stor skillnad – särskilt vid 800mm där varje mikrorörelse annars hade blivit en katastrof.

Komplementet – A99II med Tamron 24–70mm f/2.8

För att täcka in hela spannet av motiv hade jag även med mig min Sony A99II, en kamera jag fortfarande älskar att använda trots att den är några år gammal. På den satt Tamrons 24–70mm f/2.8, ett mångsidigt och ljusstarkt objektiv som passade perfekt för bredare vyer, skogslandskap och dramatiska himlar. Det är något visst med att byta mellan ultrazoom och vidvinkel – som att få växla mellan mikrovärld och makroperspektiv.

Resultatet?

Jag kom hem med både intima porträtt av min assistent och storslagna landskapsbilder. Den nya 400–800mm-zoomen levererade över förväntan, även om man definitivt känner av den i knät efter ett par timmars bärande. Men som naturfotograf vet man att bra bilder ibland kräver lite fysisk ansträngning – och det var det värt.

Björsjöås levererade. Och likaså gjorde utrustningen det.