Gillar Rödins tävlingsmentalitet å vinnarskalle. Denna gången blev det lite fel i stridens hetta å då får man ta sitt straff. Vi behöver våra bästa spelare på isen och det är lättare att slå motståndarna fem mot fem. Eller låt motståndarna bli frustrerade och ta dumma utvisningar. Bästa sättet att visa ett jävlar-anamma är att vara störst å bäst på isen å först in i hetluften å vinna varje kamp i kampen. På ett sätt som en för nutiden extra petig domarkår accepterar. Använd kroppen och farten för att få ett övertag. Som Persson som visade vägen på ett föredömligt sätt! Och tänk alltid på lagets bästa så blir det bra!
Det är inte bara inom idrott som ett jävlar-anamma är av stor vikt. Om hälsan sviktar av olika anledningar är det många gånger direkt livsavgörande med en stark livsvilja. Det vet jag av egen erfarenhet. Jag har mot alla odds överlevt alldeles för många traumatiska kroppsliga haverier för att det ska vara hälsosamt och kampen fortsätter alltjämt! En biografisk detaljerad redogörelse ligger å gror i hjärnan och den dag den satts på pränt kommer en rejält obehaglig verklighet uppenbaras som förhoppningsvis leder till att förbättringar görs och att liknande livsöden inte upprepas. Tills dess hoppas jag att mina föräldrar och alla andra som befinner sig i olika typer av livskriser hittar sitt jävlar-anamma för att utmana livet ett tag till och finna njutning å glädjeämnen i vardagen när det erbjuds.